Har ni också känt den? Den där speciella, nästan mystiska känslan, som bara en riktigt ljuvlig försommarkväll kan bjuda på?
När mörkret inte får något riktigt grepp om natten och doften av spirea och syren dansar i luften. Känslan av förväntan, av att allt ligger framför… Kanske kan det kallas sommarlovsfeeling? Och trots att det, för många av oss, är ganska många år sedan det sista sommarlovet, och den evighetslånga ledigheten ersatts av ändliga fyra veckors semester, så bär vi med oss känslan. Och den är oslagbar!
